Trädgårdsiris (Iris germanica) – en torktålig perenn för snittodling

Lär känna försommarens bortglömda stjärna!

Trädgårdsiris (Iris germanica) är en gammal trädgårdsväxt som har funnits länge i Sverige, men av någon anledning har dess potential aldrig riktigt slagit igenom här. Medan det länge bara funnits ett fåtal sorter i handeln finns en betydligt större variation i flera andra länder. Det vill jag vara med och förändra, genom att lyfta fram trädgårdsiris som både trädgårdsväxt och snittblomma.

Mångfalden är en av sakerna jag tycker allra mest om med trädgårdsiris. Likt dahlior är de tacksamma växter att hybridisera och genom årtionden av förädlingsarbete har det tagits fram ett enormt antal namnsorter, med stora variationer i färg, form, höjd och doft. Det är också just den här mångfalden som fått mig att själv börja odla trädgårdsiris i större skala. I dag odlar jag över 60 olika namnsorter (i skrivande stund, fler kommer det bli) och ju fler sorter jag kommer i kontakt med desto mer fascinerad blir jag av skillnaderna mellan dem.

Förutom skönheten är det kanske ändå tåligheten som imponerar mest på mig. I en tid där klimatet förändras och tillgången på vatten kan bli en större utmaning är en solälskande och torktålig perenn som trädgårdsiris något jag verkligen vill ha och odla vidare på.

Namnen kring iris kan däremot vara lite förvirrande. Iris germanica L. heter tyskiris på svenska, medan trädgårdsiris är namnet på Iris Germanica-Gruppen. Till gruppen hör flera skäggbärande iris, bland annat Iris germanica L., Iris pallida och Iris variegata. På engelska används benämningen Bearded Iris för skäggiris.

Iris finns både som rhizombildande och lökbildande växter. Trädgårdsiris hör till de rhizombildande irisarna. Rhizomen är en jordstam som ligger ytligt i jorden och från vilken både rötter och nya rhizomer bildas.

I den här artikeln fokuserar jag på de högväxta trädgårdsirisarna, Tall Bearded, som är de jag själv odlar. Framöver skriver jag därför helt enkelt iris när jag syftar på dessa. Tall Bearded är de högväxta trädgårdsirisar som ofta blir omkring 70–100 cm höga, ibland ännu högre beroende på sort. Det är en av anledningarna till att de gör sig särskilt bra längre bak i rabatten.

Det finns många andra typer av iris med helt andra egenskaper och odlingskrav. Jag kommer därför att göra en separat artikel som reder ut de olika grupperna och vad som skiljer dem åt.

Flera olika trädgårdsirisar uppradade i färger från vitt till olika pastelltoner

Växtplats
Iris älskar sol och trivs bäst på en riktigt solig plats, med minst sex timmars sol om dagen, gärna mer. När det kommer till jord är den desto mer förlåtande, de flesta trädgårdsjordar fungerar fint så länge de är väldränerade utan stående vatten.

Iris är känd för att trivas i så kallade ”hopplösa lägen” där inget annat trivs, stenpartier, torra sluttningar och andra platser där förutsättningarna kan vara tuffa för många andra växter. Upphöjda bäddar och sluttningar är därför utmärkta växtplatser. Tänk även på grannarna i rabatten. Skuggas iris för mycket kan det påverka blomningen negativt. God luftcirkulation minskar risken för problem i täta bestånd.

När den väl är etablerad är iris en mycket torktålig perenn.

Plantering
Iris planteras i huvudsak på sensommaren, vilket är det mest optimala sett ur flera aspekter. Då är den energikrävande blomningen över, plantan har bildat nya rhizomer och samlar kraft inför nästa år. På sensommaren och hösten har vi även fuktigare i marken, vilket är en extra stor fördel när det kommer till växter som, likt iris, ska planteras ytligt. Iris behöver cirka 4–6 veckor för att hinna rota sig innan vintern, därför rekommenderar jag plantering mellan augusti och september för att täcka in större delen av vårt avlånga land.

Har du köpt en iris som levererats på våren eller i kruka, plantera på våren när den värsta vätan från vintern har försvunnit men innan torkan slår till. Nyplanterade irisar ska vattnas hellre rikligt och sällan än lite och ofta.

Checklista vid plantering:

Läge: Soligt och väldränerat.
Planteringsavstånd: 30–60 cm mellan plantorna. 30 cm ger en fylligare rabatt snabbare men kräver tidigare delning av rhizomerna.
Planteringsdjup: Plantera grunt. Rhizomens ovansida ska vara synlig ovan jord medan rötterna sprids utåt och nedåt. Att plantera för djupt är ett vanligt misstag.
Vattning: Nyplanterade rhizomer behöver fukt för att etablera sig. Vattna därför ordentligt vid plantering. Därefter är det bättre att vattna sällan men rikligt än ofta och lite. Etablerade irisar behöver normalt inte vattnas annat än vid långvarig torka.
Gödsling: Undvik kväverik gödsel vid plantering.
Glöm inte att anteckna var du planterat de olika sorterna!

Samplantering
Iris har ett formstarkt språk och kan användas både som solitär eller i en rabatt. Goda grannar kan vara annat som blommar samtidigt eller efter iris. I samplantering används de högre sorterna med fördel i bakkant med tanke på sin höjd, men värt att känna till är att det finns iris i flera olika storlekar som kan användas på olika sätt. Blomningstiden kan också skilja sig mellan storlekarna, där de lågväxta i regel blommar före de högväxta.

Blomning
Iris tar över blomningen efter vårlökarna, med start i slutet av maj/månadsskiftet maj–juni och fram till slutet av juni. Blomningstiden varierar beroende på var i landet man bor, växtplats och precis som med många andra blommor vilken namnsort man har. Det finns både tidigblommande, medelblommande och senblommande irisar, vilket gör att man med olika sorter kan förlänga blomningsperioden.

En nyplanterad iris blommar inte alltid året efter plantering. Det finns flera faktorer som påverkar om den blommar då eller behöver ytterligare en säsong för att etablera sig. Ibland behöver man helt enkelt ge den lite tid.

En enskild irisblomma är kortlivad och håller vanligtvis bara ett par dagar, men eftersom varje stjälk har flera knoppar avlöser blommorna varandra och förlänger blomningen på stjälken.

Det finns även så kallade reblooming-sorter, alltså iris som under rätt förutsättningar kan blomma om senare på säsongen. Jag har själv ingen erfarenhet av återblomning hos dessa sorter i Sverige och det är därför inget jag skulle räkna med som en säker andra blomning här.

Trädgårdsiris som snittblomma
Med sin stora variation i färger och blomningstid är iris en fin snittblomma som fyller ut gapet i juni, i väntan på sommarblommorna. Iris fungerar såväl i maffiga installationer som i buketter.

Blomman i sig har ett rykte om sig att inte hålla länge, vilket delvis är sant men samtidigt inte. En stjälk har flera blomknoppar där vissa sorter kan ha 3–4 knoppar medan andra kan ha det dubbla. Den enskilda blomman håller inte mer än 1–2 dagar, beroende på bland annat värme och placering. Men med flera knoppar kan en stjälk hålla 7–10 dagar. Det enda man behöver göra är att bryta av eller nypa bort den gamla blomman. Bredvid sitter oftast en knopp som vill ta över dess plats.

Med tanke på detta och inte minst vid transport är det optimala skördestadiet för iris det så kallade penselstadiet, när den första knoppen har skiftat färg och ser ut som en liten pensel, men ännu inte har slagit ut. Det är det nedre kronbladet som syns på knoppen. Det går fort från det här stadiet till utslagen blomma, något man kan bromsa med kyl eller gasa på med värme.

Skördetiden är bäst antingen tidig morgon eller kväll, när stjälken är som mest saftspänd, precis som med annat man skördar. Iris tål även kylförvaring fint och efter egna tester har jag kunnat lagerhålla blomman i omkring två veckor i kyl i vatten. Om rätt färg till ett event har slagit ut men alldeles för tidigt kan det därför vara en bra lösning. Även här påminner iris om pioner, som också tål kylförvaring.

Som snittblomma erbjuder iris en nästan oändlig färgvariation, från enfärgade blommor till komplexa kombinationer i flera olika nyanser. Även storleken på blommorna varierar mycket mellan olika sorter, från mindre, nätta blommor till riktigt stora och pampiga blommor. Helt klarröda irisar finns däremot inte. Till sist, så har vi doften! Många sorter är härligt väldoftande, men även här varierar både styrka och karaktär mellan olika sorter.

Flera olika stadier av ”pensel-stadiet” där den vänstra knoppen är mest optimal framförallt sett till transport.

Efter blomning
Efter blomningen tas alla blomstjälkar bort nere vid basen, medan samtliga blad får vara kvar. Undantaget är om du ska ta eget frö för att få fram egna sorter, vilket är en energikrävande process för plantan. Det är nu under sommaren som plantan lagrar energi, bildar nya rhizomer och förbereder sig för nästa års blomning. Håll samtidigt undan ogräs och annan vegetation som konkurrerar med iris om ljus och utrymme.

Efter blomning kan man ge en lätt gödselgiva. Välj gärna ett balanserat gödsel med låg kvävehalt. För mycket kväve ger kraftig, mjuk tillväxt och kan öka risken för röta. Gödseln ska aldrig läggas direkt på rhizomen, utan strös runt plantan.

Delning
Med åren har ursprungsrhizomen bildat ett bestånd som brukar bli så tätt att delning behövs. När iris blir trång minskar blomningen, samtidigt som tätare bestånd ger sämre luftcirkulation och kan öka risken för sjukdomar. Beroende på namnsort, planteringsavstånd, grannar i rabatten och utveckling delar man beståndet ungefär vart 3:e–4:e år.

Delning sker cirka en månad efter blomning, eller när den förväntades blomma ifall blomningen uteblev. Man kan dela på olika sätt, men enligt mig är det enklast att lyfta upp hela beståndet och dela på alla rhizomer. De nya rhizomerna lossas från den gamla moderplantan, antingen genom att bryta av eller skära isär dem.

Moderplantan är ursprungsrhizomen som har blommat och nu gjort sitt. De nya rhizomerna som bildats från den är de som kommer att blomma kommande år. Därför sparar jag själv inte den gamla moderplantan, även om det finns olika syn på om den ska tas bort eller kan sparas ytterligare en tid.

Övrig skötsel under året:
Iris är en lättskött perenn, men några enkla saker under året hjälper den att hålla sig frisk och blomma rikligt:

Gödsel ges med fördel både tidigt på våren och ungefär en månad efter blomning. Välj ett balanserat gödsel med relativt låg kvävehalt. Gödseln läggs runt plantan och aldrig direkt på rhizomen.
Låt bladmassan vara kvar så länge den är frisk. Avlägsna vissna eller sjuka blad och håll samtidigt rent från ogräs och annat växtmaterial runt rhizomen. Det håller beståndet luftigt och minskar risken för sjukdomar.
När iris väl är etablerad behöver den normalt inte vattnas, annat än vid längre perioder av torka.
Beroende på odlingsmetod kan det också vara bra att hålla ett öga på planteringsdjupet. Har rhizomen efter några säsonger hamnat under jord, till exempel på grund av täckodling eller täckbark, kan man försiktigt sopa undan lite jord så att rhizomen åter kommer upp i ljuset.

”Varför blommar inte min iris?”
Avslutningsvis tänkte jag besvara en av de vanligaste frågorna när det kommer till iris. Har du läst hela vägen hit har du nog förstått att svaren kan vara flera. En rhizom som planteras för djupt, skuggas av ogräs eller andra växter, får för lite sol eller växer för trångt är några av anledningarna till att en iris inte vill blomma.

Så ge den plats, plantera den grunt och låt den glänsa i solen som den försommardrottning den faktiskt är!
I nästa del kommer jag skriva mer om vanliga sjukdomar och skadegörare. Kommer inom kort!