Inom grönsaksodling är det vanligt med växelbruk och växtföljd. Växelbruk betyder att rotera platsen grödorna växer på som man odlar från varje odlingsår, vilket man kan göra i en viss växtföljd (sekvens).
Anledningarna är flera, vilket jag går in närmare på strax. Syftet med den här artikeln är bland annat att lyfta det här inom snittblomsodling, även om fler och fler börjar bli medvetna om vitsen med att roterna även sina blommor.
Jag kommer ta upp olika anledningar och aspekter, men vill redan nu understryka att det är svårt att tillgodose alla aspekter utan det får man avgöra och prioritera själv, samt att artikeln har nog lika många frågor som svar. Alla svar kommer alltså inte ges här, men jag vill lyfta ämnet för pratar vi inte om det får vi inga svar. När vi pratar om växelbruk pratar vi i huvudsak om ettåriga växter, annueller, eftersom vi inte roterar perenner.
Ämnet är stort, därför har jag försökt ha denna struktur i artikeln:
- Varför vi ska använda växelbruk sett ur olika aspekter
- Hur man kan göra
- Växtfamiljer bland snittblommor
- Några avslutande tips att främja jordhälsan som växelbruk och växtföljd är en del av
Varför
Nedan listar jag olika aspekter till varför man ska använda sig av en växtföljd, där anledningarna är olika och ibland kan motsätta sig rent praktiskt.
Näringsbehov – att undvika jordtrötthet
Om vi utgår från hur det ser ut på grönsaksfronten brukar man prata om närande och tärande grönsaker, närande är tex de som fixar sin näring i jorden genom att själva fixera kväve från luften (med hjälp av att dessa växter lever i symbios med jordbakterier), dvs de berikar jorden medan de växer. Här har vi baljväxter som exempel.
Tärande är de som kräver väldigt mycket näring som till exempel flertalet kålväxter. Odlar man en tärande gröda på samma plats år efter år utarmas jorden. Det sker än mer om vi hela tiden tar skörden och aldrig matar jorden med organiskt material.
Både när vi odlar grönsaker eller snittblommor tar vi växtdelar från jorden. I storskaliga produktioner har man löst detta med användandet av konstgödsel, som inte heller bygger upp jorden och dess struktur som organiskt gödsel gör.
Genom att rotera och byta växtplats kan man sätta mindre näringskrävande grödor efter tärande, samt närande växter före tärande. Sedan finns det de som är varken eller, som man kan använda där emellan.
På blomsterfronten saknar jag ordentlig information kring detta, men hoppas det kommer klarna i framtiden. Det vi vet är att tex rosenskära inte är så näringskrävande medan dahlior är hungriga blommor.
Sjukdomar och skadedjur
En annan viktig aspekt är sjukdomar och skadedjur, roterar man inte är frågan inte om man kommer att drabbas utan när. Det finns jordbundna sjukdomar som kan överleva upp till 20 år (!) i jorden, vilket med kunskap i förväg går att undvika. Många sjukdomar går på vissa växtfamiljer och dess arter, men det finns sjukdomar som kan drabba över fler växtfamiljer då de har olika värdväxter. Men en rotation försvårar för en hel del och man förökar inte upp skadedjur och smittor, man kan se det som en viss “sanerande” åtgärd.
Några exempel – svampar och bakterier:
Bland den värsta är klumprotsjuka, som just kan överleva upp till 20 år i jorden. Den orsakas av svampen Plasmodiohora brassicae som ger stora svulster på växtens rötter som försvarar upptagningen av vatten och näring. Man får räkna med att den kan leva i jorden minst 5-6 år, varav odlar man växter som kan drabbas (kålsläktet) bör man ha minst 7 års växtföljd. Svampen kan spridas via redskap, skor etc.
Astersjuka orsakas av svampen Fusarium oxysporum f. sp. callistephi, symptom är att det kan starta med gulnande blad som sedan breder ut sig och hela plantan vissnar och dör. Smittan kan leva kvar i jorden i flera år, man får in det genom smittade växter: plantor, sticklingar och ibland tom fröet. Så här gäller det att kassera sjukt material, byta växtplats med minst 4-5 års mellanrum, rengöra allt som kommit i kontakt med det sjuka växtmaterialet och ev odla resistenta sorter om sådana finns. Svampen gillar ej högt pH värde men ger ingen garanti för att slippa smitta. Även kallat vissnesjuka, som är ett samlingsnamn och förutom Fusarium kan det orsakas av andra svampar men även bakterier på andra växter.
Både knippebakterios (orsakas av bakterien Rhodococcus fascians) samt rotkräfta (bakterien Agrobacterium tumefaciens) sprids via smittad jord, vatten, växtmaterial eller frö. Dessvärre kan det finnas latent i jorden. Det finns ingen bekämpning mot dessa utan enbart förebyggande åtgärder. Där kan växtföljd vara ett sätt. Eftersom bakterierna går på flera växter som tex dahlior, krysantemum, stockros, luktärt mfl är det klokt att odla andra arter som de ej angriper om man råkat ut för smitta på den drabbade växtplatsen under några år.
Förutom olika jordbundna sjukdomar försvårar en växtföljd för skadedjur som kan vara värdspecifika, då vissa insekter kan övervintra i sina värdväxter.
Samplantering kan vara en fördel att tillämpa under säsongen som kan förvilla skadedjuren.
Ogräsbekämpning
Genom att rotera växterna får man en mångfald både i olika rotsystem som växer på platsen, samt växtmassa ovan jord. Breder växten ut sig ovan jord är det svårare för fröogräs att utvecklas, likt det som sker vid täckodling. Tar växten däremot plats under jord kan det försvåra för ogräs med ytligare/känsligare rotsystem. Olika växters rotsystem gynnar olika organismer i jorden. Precis som ogräs kan trivas bättre att växa med vissa arter kan de missgynnas av att växa med andra vilket man utsätter ogräset för genom att rotera växterna i sina odlingsbäddar.
BONUS – Mykorrhiza
Nu utgår hela artikeln från odling i huvudsak av annueller, men jag vill ändå lyfta för den intresserade kring aspekten mykorrhiza och växelbruk. Mykorrhiza förtjänar en egen artikel (kanske kommer en dag) men är kortfattat ett samspel mellan vissa svampars hyfer/mycel i jorden tillsammans med ca 90% av alla växter som växer på jorden.
Mykorrhiza lever i symbios med dessa växter som den tränger in i rötterna, där det sker ett utbyte. Den får näring från växtens rötter, medan växten får ”förlängda” rötter med hjälp av mykorrhiza som når näringsämnen och vatten längre ner i marken. Det här nätverket kräver dock ostörd jord, dvs ej grävning och plöjning.
Nu till vitsen med att jag tar upp detta samspel är att lökväxter samspelar extra fint med mykorrhiza medan kålväxter tillhör de där %-en som inte har något samspel alls med mykorrhiza. Så odlar du tex allium i grävfri jord kanske du inte vill sätta dom där året efter att du har odlat en blomma ur kålsläktet tex lövkoja.
Hur gör man en växtföljd?
Man delar in det man odlar (växtfamilj) i olika skiften/block som roteras med X-antal år emellan innan man odlar ett skifte på samma plats igen. Nedan kommer flera exempel på olika växtfamiljer och vilka arter av snittblommor som tillhör var.
Då kan en bädd innehålla en familj, nästa en annan osv och så roterar man. Alla har olika förutsättningar både gällande yta, jordmån, läge osv som också får tas med i beräkningen. Vissa roterar med minst 4-5 års mellanrum medan andra kan ha upp till 10 år mellan sina skiften. Fastna dock inte på tanken att man bara kan ha antalet skiften som bäddar, utan det handlar om att hålla koll på vad man odlar vart.
Här får vi även ta hänsyn till vad vi odlar. Som jag har nämnt rekommenderas det olika längd mellan sina skiften beroende på vad man odlar, eftersom olika sjukdomar kan överleva olika länge. Är det praktiskt svårt att hålla antalet år emellan i sin växtföljd kan ett alternativ vara att pausa en familj ett år, eller odla i back om det är möjligt. Jag själv har tagit paus från kål vissa år (dock främst pga skadedjurstrycket men växtföljden har bidragit), medan för andra kanske det är otänkbart.
Växtfamiljer snittblommor
Fördel i en småskalig snittblomsodling är ofta mångfalden, då många snittblomsodlare odlar en bredd av växter för att kunna använda i bukett och arrangemang. Snävare blir det om man odlar monokulturer, oavsett om det är grönsaker eller snittblommor. Ju färre arter, desto mindre familjer och desto ökad chans att få problem.
Vanligaste och nog den största familjen som vi blomsterodlare har är de korgblommiga – Asterace. Det kan bli problem om vi inte odlar en mångfald av arter ur andra familjer, men jag tror det klarnar mer efter att du läst mina exempel.
Nedan kommer några exempel på vanliga snittblommor och vilken växtfamilj de tillhör.
- Korgblommiga växter (Asteraceae): Dahlia, solros, aster, rosenskära, blåklint, zinnia, ringblomma, jätteeternell, rölleka, krysantemum, solhatt, rudbeckia mfl.
- Korsblommiga växter (Brassicaceae): Lövkoja, krasse, judaspenningar, trädgårdsnattviol, prydnadskål mfl.
- Flockblommiga växter (Apiaceae): Blomstermorot, slöjsilja, tandpetarsilja, stjärnflocka, dill, harört, bronsfänkål, blomsterkörvel, blåparasoll mfl.
- Amarantväxter (Amaranthaceae): Rävsvans, klotamarant, quinoa, papegojamarant, celosia
- Grobladsväxter (Plantaginaceae): Lejongap, fingerborgsblomma, törnrosas kjortel mlf.
- Ranunkelväxter (Ranunculaceae): Ranunkel, anemon, riddarsporre, jungfru i det gröna, akleja mfl.
- Gräs (Poaceae): darrgräs, borstgräs, harsvans, majs, pampasgräs, durra, jungfruhirs, kolvhirs mfl.
Fler familjer finns, exemplen ovan är några av de som innehåller flera vanligt förekommande arter ur en snittblomsodling inkl några bienner och knölar.
Är man osäker kan man söka på en växt och skriva systematik eller om man får upp systematiken (vanlig på Wikipedia) kika efter artens familj, som kommer före släktet. Allra säkrast är att söka på växtens vetenskapliga namn, tex luktärt – Lathyrus odoratus, vilket kan stå ibland på fröpåsen beroende på leverantör.
Några åtgärder som främjar god jordhälsa förutom växtföljd
- Kompost – matar jorden och mikrolivet, förbättrar strukturen
- Täckodling – matar jorden och mikrolivet, förbättrar strukturen
- Samodling – ger mångfald i och ovan jord, kan förvirra skadedjur. Nackdel är att det kan kräva mer planering samt kunskap. En stor fördel om man odlar få arter av blommor men även grönsaker är såklart att integrera dessa med varandra.
- Gröngödsling – ett tack till jorden, där hela växten får återgå till jorden och invånarna där. Tänk dock på vilka arter som finns i fröblandningen då tex arter från tex kålsläktet kan finnas med (om du köper olika mixer) samt att slå av allt i tid.
Avslutningsvis
Genom att tillämpa växelbruk med en god planerad växtföljd i sina odlingar förebygger man en hel del växtskyddsproblem, kan få en viss ogräsreglering samt beroende på artval en jämnare fördelning kring växtnäringen i jorden. Det finns väldigt mycket info om detta sett från grönsaksodling, men förvånansvärt lite när det kommer till blommor.
De jag vet är extra viktiga att rotera är tulpaner, dahlior, sommaraster och luktärter.
Känns allt övermäktigt är mitt råd att bara roterna, helst minst var 5-6 år, vid behov pausa en art eller komplettera med back. Det behöver inte vara perfekt från start, det är bättre att börja än att odla samma sak år ut och år in på samma plats. Med åren odlar vi inte bara en förhoppningsvis bättre jord utan även mer kunskap och erfarenhet inom oss själva!